Deltagarna har mycket olika bakgrund, kunder, arkitekter, leverantörer och skogsfolk. Det ger upphov till intressanta diskussioner om skog och natur och är alltid lärorikt både för oss och deltagarna. Här ett gruppfoto från den senaste exkursionen som vi hade den 10:e november:

Fika ute i skogen så klart, det smakar bäst där. Men denna gång pekade SMHI:s prognos på ihällande regn. Så vi hade förberett ”Plan B” med fika och Powerpoint inne i vårt ”Showroom” på logen:

Men vi hade tur, inte en regndroppe på hela dagen. Vi kunde vara ute i skogen, ingen Powerpoint utan IRL skog och omdömena från deltagarna var ovanligt positiva.

Här följer en expose av bilder från tidigare exkursioner.

Inlägget Omtyckta exkursioner i Ängavången dök först upp på Ängavången Ekgolv.

Detta blir den 7:e planen gjord på vår fastighet. Den första från 1956 gjordes av den legendariske Ingvar Svensson, jägmästare, fjärilsforskare och före sin tid vad gäller hyggesfritt skogsbruk med det som kallas blädning. Det var nytt med skogsbruksplaner då och råden kunde på den tiden lyda ”Plantera bok”. Men de senare planerna, som jag ofta går tillbaka till och studerar, där avspeglas det ensidiga fokus på gran och plantageskogsbruk som rådde från 60-talet och framåt. De föreslagna åtgärderna föll alltid inom samma mall: Slutavverka, markbereda, plantera gran, röja, gallra. I delar av vår blandskog och lövskog blev råden helt tokiga och jag har varit kritisk till skogsbruksplanerna. Är de ett verktyg för att styra oss skogsägare i den riktning som skogsindustrin vill? Tidvis har det varit lag på att ha en aktuell skogsbruksplan och numera måste man ha en ”Grön skogsbruksplan” för att få behålla sin miljö-certifiering, FSC och PEFC.

Men den kommande 7:e planen kommer att bli riktigt bra och användbar. Jag har nämligen lyckats anlita Harald Rooth som planläggare.

”Den här eken måste du ge mer utrymme” säger Harald, som är en av Sveriges mest kunnige ekodlare, med 3 generationers samlade kunskap. Morfar var Erik Ståål, som med sin livslånga forskning om ekodling utvecklade Flakullamodellen. I korthet handlar det om individskötsel av ek i blandskog. Läs mer här. Dottern, Haralds mamma, Cecilia Rooth vidareutvecklar och sprider kunskaperna bland annat genom kurser hemma på Flakulla och ett starkt engagemang i föreningen Ekfrämjandet. ”Det fordras 3 generationer av engagerade ekodlare för att få fram riktigt fina ekar” sa Erik Ståål. Han fick uppleva att det infriades i hans egen familj innan han gick bort 2007.

Många hjälpmedel ska med ut i skogen för planläggningen. Dator med noggrann GPS och flera olika kartor bl.a. gjorda med laserscanning från flyg, höjdmätare att mäta trädhöjd och tillväxtborr för att räkna årsringar. De laserscannade kartorna signalerar bland annat trädhöjd och efter koll med höjdmätaren kunde Harald berätta var vårt högsta träd finns, en bok som är över 40 meter hög.

Hela familjen, Gunnel, Lennart och Joel ser fram emot det färdiga resultatet, vår nya skogsbruksplan med fokus på ekodling. Att döma av bilden, så är Bill också intresserad.

Inlägget Ny skogsbruksplan med fokus på ekodling dök först upp på Ängavången Ekgolv.

Detta är Ängavångabacken, som kalhöggs och planterades med gran i början av 1970-talet. Då högg man ner en blandskog med bland annat fina ekar. Nu, 50 år senare vill vi ha tillbaka just en blandskog med fina ekar. Därför glesar vi ut rejält bland granarna så att nya trädplantor ska kunna gro. Extra roligt är det förstås när en liten ek etablerar sig i en granstubbe. Här får den gott om näring i takt med att stubbe och rötter multnar ner.

Ett annat glädjeämne är denna överlevare:

Den har grott som planta vid samma tid som alla granplantorna satts i backen. I början har den hållit jämna steg med granarna men sedan har de växt förbi och till största delen släckt ljuset för mindre träd och markvegetation. Men den här eken har haft tur och klarat sig undan röjsågen, då de ca 5-åriga granarna ”befriades” från alla lövplantor. Senare har det blivit tillräckligt med ljus vid gallring och upphuggning av stickvägar i granplanteringen. Det finns 8-10 sådana överlevare i hela området på 3 hektar. Inte mycket, men de gläder en ekodlare eftersom de kan bilda stommen i den kommande blandskogen med ek.

Andra överlevare hittar man utanför det område som kalhöggs på 70-talet:

Hallabacken var för brant och svåråtkomlig. Här fick ekarna vara kvar. De är nu uppemot 100 år gamla och några av de finaste och mest värdefulla vi har. Och de visar hur resten av Ängavångabacken skulle sett ut om inte 70-talets överdrivna granfokus hade fått råda.

Inlägget Överlevare i granplanteringen dök först upp på Ängavången Ekgolv.

Här syns Jörg och Magnus vid vår fina tvilling-ek, som ofta används för att rama in ett foto, som här nedan vid en av exkursionerna i höstas.

Den 28 maj var det dags för en vår-exkursion, denna gång främst med arkitekter, som intresserat lyssnade på Emma och Lennart när de beskriver skogsbruk enligt Bosarpsmodellen:

Efter att avslutningsvis ha tittat in i vårt blivande ”Showroom” på gården, ställde alla upp på en gruppbild:

Syftet med exkursionerna är dubbelriktat: 1. Att marknadsföra vår trägolv med hjälp av skogen för arkitekter och kunder. 2. Att marknadsföra vår skogsbruksmodell för skogsägare och virkesleverantörer.

En bekräftelse på att det fungerar fick vi samma kväll, då Lennart hedrades av Naturskyddsföreningen och fick motta (digitalt förstås) deras skogspris för 2021.

Jonas Rudberg, Naturskyddsföreningen till vänster kom idag 17 juni med priset en nattskärra snidad i lind av konstnären Kenneth Derlow. Lennart passade på att visa skogen och berätta om skötselmodellen.

Pressmeddelande finns här

Hur gick det då med filmen till skogs-studenterna? Jo, enligt Magnus Löf gillades den skarpt och därför har vi lagt upp den på YouTube, så att även andra kan studera skötsel av blandskog enligt Bosarpsmodellen: Du hittar videon här.

Vi avslutar med en bild från exkursionen:

Inlägget Vårt skogsbruk uppmärksammas och prisas dök först upp på Ängavången Ekgolv.